Har precis varit ute och sprungit drygt 1 km. Så jäkla skönt, var nämligen så jäkla förbannad när jag kom vid halv fyra, trött efter skolan, och ville kolla på film men vi har ju nämligen bara en TV, mammas mac som inte har så man se dvd, samt pappas mac som han har med till jobbet varje dag. Och jag har 2 syskon varv av syrran som skulle kolla film. 

Så ja, ilskan kokade verkligen i mig, började tänka massa sådana där elaka onda tankar om att vi är den fattigaste familjen i världen, varför jag hade oturen att bo i en familj där vi måste samsas osv. Samtidigt som en röst i huvudet säger "Towa, gud vad egoistisk du är!" "Du fick t.ex en iphone julklapp, var lite glad för det du - det finns de som faktiskt inte har råd med det"

Aja drog iaf. På mig träningskläderna och stack ut innan jag fick ett utbrott och gjorde min familj ledsen o kalla dem precis det jag tänkte och ville skrika ut. Tror ärligt talat jag aldrig hade sprungit i det tempot om det inte vore för ilskan, brukar alltid stanna för vattenpaus osv efter varv, men nu sprang jag typ 1,4 km i princip ett sträck! Stannade en gång för att dricka o andas. Dessutom var möööörk ute, brukar alltid annars springa när det är ljust ute eftersom mörkret skrämmer mig. Men just då märkte jag det knappt.

Förra veckan var jag och Sara på mellandagsrean och handlade.

Jag köpte världens finaste skjorta med nitar, en svart stickad tröja,

örhängen, underkläder, och lite sminkgrejjer.