Alltså. Något jag fasar lite för är att fylla sjutton. Detta kommer inträffa snart,

vare sig jag vill eller inte. Man kan säga att det kommer ske om nästan exakt 3 månader.

Jag har aldrig gillat att fylla år. För det första gillar jag inte "överraskningar", men det

har jag kunnat jobba på med tiden, så det är inte precis största problemet. Utan..det är

mera just varför man firar. Folk brukar titta på mig med stora ögon och förvånade 

blickar som inte förstår när jag säger att jag igentligen inte borde ha fötts. Meningar

som "vill du inte leva?" "Är du inte tacksam för livet?" möts jag av.

 

Jo, kära folk. Visst är jag det. Det är inte så jag menar. Jag menar bara att om det inte

vore för fattigdomen i tredjevärlden så skulle jag inte sitta här idag. Jag var nog omkring

elva när jag förstod det för första gången; jag var inte planerad. Min mamma och pappa

ville inte ha ett barn. "Det bara blev så". Sedan blev min kära mor ensamstående,

gravid för första gången, och tvingades föda mig vare sig hon ville eller inte. Vem

min kära far var vet man inte. Kanske hade han redan en "fru". Kanske inte.

Kanske träffades de bara en gång. Kanske var det flera. Kanske var de 

kära. Kanske inte. Ingen vet.

 

Men visst fattar väl jag att barn blir till lite hux flux här i Sverige också.

Att människor ligger med varandra är väl inte precis någon nyhet. Skillanden

är bara att här har man som kvinna ett val om man blir med barn. Människorna

i U-länderna har inte det. Så summan av kardemumman så är jag en avkomma

av en händelse som ägde rum för drygt 17 år sedan, vare sig det var en

kärlekshistoria, under tvång eller något annat skit så är det så.

 

Ibland känns det okej. Ibland känns det förjävligt. Men ja, att behöva fylla år

ger mig ibland ångest och deprimerade känslor. Jag menar vafan,  varför ska man

fira den dagen mor min som födde mig, troligen låg på sjukhuset och grät i smärtor

av föda ett barn som hon ändå inte ville ha från början. Jag tror knappast jag var

längtad efter, utan snarare förtvivlad över att jag fanns i hennes kropp från början.

Och att hon inget åt det kunde göra.

Mina matvanor har blivit väldigt oregelbundana på sistone. Har ätit på konstiga tider,

och knappt lagat någon seriös mat själv, som jag brukar. Det är svårt det där med livet;

att få plats med allt. Så mycket man vill, men inte kan göra på en och samma gång.

Har väl inte riktigt prioriterat kost och hälsa på den senaste tiden så att säga.

Hejhej! Nu vimlar det visst av kära mobilbilder här på bloggen. Ojsann. Det är mitt fel det.

Tror inte att jag har rört min kamera på över en månad faktiskt. Men snart. Ska bara hitta

tillbaka till inspirationen (:

 

Igår var det söndag. Jag mötte upp min Gustav och vi gick tillsammans igenom

skogen hem till honom. Fick träffa hans lilla familj för första gången och se hans hus.

Ja, defintivt något man inte trodde att man skulle få uppleva för ett år sedan. Men

tiderna förändras - så är det.

 

Jag hälsade på hans två minsta familjemedlemmar: Pluto och Vinga. Det är två underlater

i sveriges flaggas färger. Jag kommer aldrig glömma det minnet när jag frågade "om det

inte var släkt eller nått" "Eller om han (pekade på Pluto), inte var Vingas pappa eller nått?"

Och hur Gustav svarade "Ohnej, man kan säga att hon är adopterad" Och hur jag utbrister

"Det är ju typ vi då!" Haha. De satt där på sin pinne och tittade sådär gulligt på varandra.

Hej! Nu är det helg (igen!!). Älskar helger. För då får man ledigt. 8') Igår var det tjejkväll

hemma hos mig, så vi åt tacos och sedan satt sju girls i vår soffa och skrattade åt 

filmen "Romeo och Julia".

 

Idag suger vädret ute som vanligt, och vid ett ska jag träffa G. Hihi han ska komma

hem till mig för första gången, träffa mina päron och sedan ska vi väl äh, sitta på

mitt rum och prata, eller vad fan man gör när man är ihop. #litenervös

Nu har jag varit "flickvän" i nästan exakt tre dygn. Det är 72 timmar det. Och jag kan fortfarande

inte riktigt smälta det. Jag är så otroligt lyckligt att det inte går att beskriva det med ord.  Jag älskar den

killen så att det gör ont i min kropp, och att veta att han faktiskt känner samma sak för mig - är som att

ha vunnit på lotto. Jag tror inte det är sant. Det händer inte mig.

 

Jag tänker inte sitta och räkna upp allt som har hänt det senaste året, det får stanna in the past,

men ja, det har varit en lång, lång, lång resa. Med känslor uppochner. Men nu står vi här och

har framtiden framför oss. Hand i hand, vandrandes på vägen. För det hade tydligen ödet 

bestämt.

 

 

 

 

 

Nu är vi redan halvvägs in i september månad - inte sjukt vad tiden går fort, eller hur??

Jag har haft mitt första riktiga prov på gymnasiet, medier, samhäll och kommunikation 

- ett teoretiskt prov som byggde på mest faktakunskaper och förståelser av

kommunikationsmodellen. Lite likt de skriftliga NO-proven i grundskolan,

fast skillnaden var att detta faktiskt intresserad mig, så jag hade läst på 

Sen så har jag fått bättre kontakt med klassen. Hänger med William, Jonas och en

tjej som heter Nathalie. Vi brukar skratta åt at vi är ungefär lika små i storleken.

Kanske inte så stor grej, men det händer ju princip aldrig att jag träffar någon

som är lika lång som jag har ungefär lika små fötter ;) Rätt häftigt att krama 

någon på samma höjd liksom xP Det kompletterar de skeva kramarna det blir

när jag ska krama Jonas och William hejdå. Är så glad att jag har lärt känna 

dessa människor. 

 

och sedan Estetsik Kommunikation. Redan på den lilla korta tio-minuters rasten lyckades jag

och William tappa bort oss på övre plan. *Smile - man kan ju skolan så bra*. Sedan vid lunchen

försvann resten av klassen plöstligt, vi tappade bort dem i matsalen - många av dem skulle

inte äta eftesom det var fisk - så vi satt där själva vid ett bord. Sedan mötte vi upp tre tjejer

från parallelparallellklassen C, och hängde med dem till Zara och Gina Tricot. Dock missade

vi klockan, så plöstligt var vi sena till klassrådet. Fick springa som galningar, och lyckades 

komma in i klassrummet precis under uppropet. Hade det inte varit första gången vi skulle

vara i den salen, så skulle vi nog fått en "sen ankomst" ifylld. Jävligt tur det där.

 

 

Efter plugget så hängde vi i stan, gick runt på en massa gator tills vi insåg att vi gick

på samma ställe för typ tredje gången. Sedan gjorde vi en "to-do-list" av saker vi

skulle vilja göra; Ha sagan om ringen marathon, äta sushi, testa geo casing, kolla

Sedan helt spontant hoppade vi på en buss till Backa, och gick runt där ett tag.

Sedan åkte vi tillbaka till stan och mötte upp hans tjej Linnea, och följde med henne

och handlade en penny. Sedan åkte jag hem, och var hemma vid typ sju.

 

 

Men jag hann iallafall i tid som tur. Vi blev indelade i grupper och treorna kom och hämtade oss. De

undervisade oss, och vi fick prova på olika "val/inrikningar" man kan välja på skolan i tvåan. T.ex

skulle vi i gruppen designa ett eget omslag till en tiding; vi skulle ta en gruppbild och sedan skulle den

redigeras i photoshop så det blev ett "riktigt" omslag med puffar o allt. Lite pinsamt för ingen vågade

kommer med ideer typ, så vi satt mest tysta. Vi känner ju knappt varandra inom klassen ännu. Men

efter ett tag så tänkte jag attt det nog inte skulle skada om jag bidrog med mina ideer, så jag föreslog

att vi skulle göra ett omslag med allas "händer". Vi hade bestämt att temat skulle vara sport och musik,

så jag tyckte det passade bra för då slapp vi ta helkroppsgruppbild, vilket kanske inte skulle passa

eftersom vi inte hade träningskläder på oss. Folk verkade tycka det var en bra idé, så sen utvecklade

vi det vidare till att skriva ord i handflatorna som t.ex "NIKE", "POP","RUN" osv.

 

Fast roligast var nog att ta olika bilder i fotostudion. Slutade med att vi valde bilden där vi ligger på

golvet allihopa i en cirkel, och vi har våra händer för ansiktena men så att våra små "texter"

istället syns. Bilden togs uppeifrån - så det blev coolt!

 

Längar tills vi också får egna datorer. För då kommer jag äntligen få tillgång till Adobe's program,

som annars kostar flera tusen att köpa som privatperson. Snacka om att jag kommer sitta och redigera

massa av bilder då!

 

Igår var jag i stan och handlade en höstjacka på Zara. Är lite osäker på om jag ska behålla den eller inte - men den är iallafall dösnygg! Typ sån "vuxenstil" jag vill köra på nu när det blåa håret är öööver. Sen råkade jag däremot ta bussen hem åt fel håll vilket jag inte upptäckte förrän efter att ha åkt ungefär i 20 minuter åt fel håll...Det vara bara att åka 44 minuters extra bussresa hem helt enkelt. Skulle egentligen hinna med att gymma också, men så blev det inte xP Sov istället över hos en av mina närmaste vänner Julia och vi hade allmänt tjejsnack och allt sånt hela kvällen lååång.

Idag på söndagen fick jag sålt ett par jeans på tradera så jag sprang och postade dem, och sen påkvällen så körde jag en litet träningspass med löpning ute. Hade precis regnat så det var perfekt väder att springa i! (Regn = mer syre i luften = inte lika jobbigt) Dessutom var set svalt ute; jag hatar att träna när det är för varmt. 

Hade så mycket energi att jag körde hela två rundor! Har inte vågar mäta upp sträckan ännu, men jag har små aningar om att en sträcka är mellan 2-3 km. Wiho, så två sådana känns ju bra! Dock en snabb återhämtningspaus emellan dessa två rundor, men så får det vara när konditionen inte är på topp! Plockade även egna björnbär och hallon i trädgården och gjorde en egen smoothie som mellanmål efter träningen. Den fick en mycket klarare färg än vad mina andra smoothies utan färska bär brukar vara.

Imån är det daga för tredje dagen på gymnasiet. Känns kul. Vi ska ha föreläsning av treorna om vilka val och inrikningar man kan välja senare på linjen. Börjar redan vid nio - så nu ska jag sova.

Natti! 

Började gymnasiet idag och det kändes grymt! Klassen verkar helt okej, och jag lyckades

vara på plats i tid o allt sånt. Givetvis så är jag som vanligt först på klasslistan, och därmed

även ropades upp först på uppropet. Dagen var bara typ två timmar lång, så jag gjorde

lunch hemma och sedan somnade jag.

 

Vaknade vid runt fyra, och vid sex så träffade jag Julia och vi cyklade och gick en prommis i skogen.

La på en extra träning ut över det, och stack till gymmet, så nuu är jag trött i kroppen!

Imån börjar jag klockan nio, men jag är taggad! Så himla kul med en ny väg i livet. Imån

blir det plugg på alla 27 kasskompisars olika namn! 

 

 

Dagen började med att pappa väckte mig när han sprang in på mitt rum och letade efter sin

jobbdator som jag tydligen hade lagt på min pianopall. Då var klockan runt 10. Egentligen skulle han 

vara hemma och jobba idag, men tydligen blev det snabba ändringa på det. Jag vägrade stiga

upp ur sängen (haha, jätte bra, om 3 dagar måste jag göra det tidigt, men har man vänt på dygnet

så har man...) Iallafall vid 12 när jag äntligen kände mig riktigt pigg för att gå upp, så letade jag

upp ett recept på nätet på en ny asiatisk kyckligsoppa som jag ville testa. Cyklade ner till

centrum och handlade alla ingredienser, och vid tre var min lunch klar.

 

Vilade lite, och sen bestämde jag mig för att laga efträtt; blev chokladmousse. Asgott jueee.

Senare på kvällen tvingade jag även min kropp att faktiskt gå ut röra på sig, såå det blev en

liten springtur i skogen. För övrigt är jag supernöjd med mina Asics, och tightsen är också

superbra! Fast jag föredrar nog egentligen shorts, för jag har tydligen en kropp som väldigt lätt

blir varm så fort den göra någon form av träning. Fast tights sitter så snygg påååå.

 

Hehe, har faktiskt börjat kika på ett par tights från 2xu, de ska tydligen ge "kompression",

 

Vissa saker kommer man aldrig, aldrig glömma. Så är det helt enkelt. Jag vet inte

riktigt vad jag ska skriva - skrev världens längsta inlägg igår, men publicerade det aldrig

för det blev så personligt. Men ja, det är lite äh...jobbigt just nu. Jag vill liksom bara stänga

av vissa känslor. Vissa tankar. Vissa allt. Antar att det hör ihop lite med gymnasieångesten,

att man liksom ska släppa taget - gå vidare - och aldrig mer tillbaks. 9:an var ett intensivt

- men också ett väldigt fantastiskt år. 

 

Omega var liksom Omega. Och inget kommer kunna ersätta de minnen jag har från grundskolan.

Alla hade sin roll i klassen, och alla bidrog till klassen med sin lilla del xP Som när klassen bestämde

sig för att installera Walama på varje mac-dator, eller som när vi valde att gå ifrån läraran på

vandringsdagen, eller när vi lyckades skriva ut 100 exemplar av Kim Jong Un och klistra upp

över hela skolan!? Eller alla kortspel vi har spelat ihop, eller våra hysteriska "klassråd" där

vi skulle komma på olika ideer till att tjäna in pengar till en klassresa, och vi slutligen hade disco för

alla småungar. Eller all fotboll och bollspel som har spelats i klassrummet så fort läraren lämnade

klassrummet - och alla lampor och takplattor som har halvt gått sönder pga. det. Och hur vi klassen

i klassen hjälpts åt att i stress försöka rätta till ordningen igen innan läraren kom tillbaka igen.

Ja, mycket gjordes under läsåret 2013/2014.

 

Men en sak är säker: Hur enformigt det än var att leva utan någon parallellklass, eller hur "osocial"

vår klass var jämfört med vissa andra skolor, så måste jag ändå säga att jag älskade Omega.

Jag är superduperglad att jag tillhörde den klassen, och nu är det dags att move on.

 

 

Oherregud! Kom precis hem från världens tur i skogen. Alltså jag har börjat orientera igen,

köpte det där "Natur-Passet" som säljs i olika butiker. Så idag skulle pappa ändå ut

och cykla i skogen, (han är en CYKEL-GALNING) - och så skulle jag orientera i samma område.

 

I början tog vi några kontroller tillsammans, men sedan skulle han

cykelträna och jag skulle ta några själv...Och ja, det gick ju som det gick. JAG HADE
FAKTISKT BRA KOLL TILL KONTROLL 24 (!!!), och halvt där efter också. Bara att jag glömde

av var vi startade och ställde cyklarna...Dessutom böjade det givetvis ÖSREGNA när jag väl

stod där med min karta och tvekade på vilken plats som var starpunkten på den.

 

Iskall och blöt som jag var, försökte jag att inte drabbas av den där jag-är-vilse-paniken...

Inte jävla kotte syntes ju till heller; vem är ute i ösregn liksom??? Ja, jag kan ju tacka

GODE GUD att jag lever på 2000-talet och det finns mobiler nuförtiden. Täckningen

söööög, men jag kunde iallafall ringa pappa, och så fick han komma och möta mig.

 

Vi hade som tur installerat "hitta min iphone" innan vi åkte, - ifall jag skulle försvinna -

så ja, han kunde se var jag var iallafall. Men nu är jag hemma och det känns jävligt bra,

blir nog inte mer träning för mig denna veckan...